En branschkollega, Iris Classon, skrev häromdagen på sin blogg om något jag hört talas om ett par gånger detta år – hur främmande män via nätet och mobil trakasserar. Det är givetvis fullständigt oacceptabelt och jag är – framför allt å min dotters vägnar – tacksam att Iris vågar lyfta detta offentligt. Tack Iris!
I en av kommentarerna såg jag en kommentar som på ett annat sätt kändes aktuellt för mig, nämligen hur mobbning hanteras i skolan. Min äldste grabb går i en skola som har ett dåligt rykte. Från tidigare 3 klasser finns endast en kvar för sjätte året. Den är i mitten av den stadsdel i Göteborg som har flest ensamstående föräldrar och det finns mycket dåligt med alternativ för ungdomar vad gäller möjligheten att aktivera sig utanför skoltid. Det suger för att vara ärlig. (Azalea och annat är ju kanon för de som gillar någon form av sport, men det passar inte alla.)
De senaste åren har det förekommit grov mobbning, bränder, knivincidenter och jag vet inte hur många gånger polisen kopplats in. Om detta har sittande rektorer kontaktat oss föräldrar 0 gånger.
Kommentaren från Iris blogg (översatt med hjälp av Google Translate till svenska (nåja, jag fick allt rätta en hel del själv)):
Min son var på sin nya skola för några månader sedan och det föregick översittarbeteende som gått över styr. Alla föräldrar kallades till en samling med barnen och vi fick inte veta vad det handlade om (jag misstänkte att det hade att göra med mobbare med tanke på att min son var utsatt då han var ny osv). Rektorn gick fram till mikrofonen sa till barnen: “Om jag läser upp ditt namn, kom upp på scenen bredvid mig och stanna där” … varpå hon fortsatte och läste upp 8 barns namn.
Dessa barn ställde sig upp, gick långsamt fram till rektorn och stod där och undrade vad i helvete de gjorde uppe på scenen. Rektorn fortsatte sedan att ta adressera föräldrarna och berättade att dessa 8 var mobbare i skolan som ständigt skadade andra barn i skolan. Hon sade sedan till barnen: “räck upp en hand om du har blivit mobbad av något av dessa barn” och snart nog åkte många händer upp.
Det “knackade vinden ur mig”, eftersom inte enbart märkte jag att alla dessa barn fick en mängd makt tillbaka, utan också att barnen som var mobbare omedelbart fick skämmas för sina handlingar medan föräldrarna till dessa barn som tittade på var helt askgrå med ilska (vissa vände den mot rektorn för att ha förödmjukat deras barn så där – ja, man kan inte fixa dumhet).
Givetvis snårigt lagligt, men detta är ändå någon som inte skymmer undan problemen utan istället försöker visa på problemen och göra alla delaktiga. Det är bra mycket lättare att hitta stöttning i ett samhälle där alla deltar, istället för att försöka isolera problem och fortsätta hålla någon slags skyddande filt mellan de med problem och omvärlden.
Jag önskar att Karl Johanskolans rektorer började bjuda in samhället i skolan. Konkreta förslag:
- håll öppet hus en kväll efter allvarliga incidenter (såsom brand, kniv, oväntade polisbesök) – räck ut en hand och visa att ensam inte är starkast, vi sitter alla med problemet på halsen
- gör Dialogenmöten öppna (för alla föräldrar) istället för slutna (endast “valda” får deltaga) – möjliggör deltagande
- håll Dialogenmöten oftare (och möjligen längre) – för att återigen möjliggöra deltagande
- skapa en kanal för dialog utanför möten och papperslappar i ryggsäckar – papperslappar är långsam distribution, och dessutom envägskommunikation som inte öppnar upp för deltagande
(“knocked the wind ouf of” är väl snarast “få att tappa andan”)
Skolan, och vårt offentliga samhälle överlag, kan lära sig från näringslivet. Jag tänker främst på moderna arbetssätt och förhållningssätt. Att vara öppen och transparent samt lättrörlig och iterativ.
Jag förmodar även att skolan, med politiker på en strategisk nivå såsom anställda på en operativ nivå, skulle kunna arbeta mer målstyrt i syfte att uppnå de effekter som staten behöver och den nytta som barn och föräldrar behöver.
Jag tror du är med på hur jag resonerar, då både jag och du tycker om vettiga arbetssätt och förhållningssätt med sunt förnuft :)
@MattiasJ(iderhamn?) yup, fast jag tänkte att jag skulle hitta något som passade ännu bättre (sedan kom blöjbyten, mat, tvätt, osv emellan). “Jag blev förbluffad, tappade hakan, överumplad” fast ja, “tappa andan” är nog bäst och närmast originalet.
@Andreas: Instämmer till fullo, som väntat. :-) Jag vet också att rektorer och lärare egentligen är riktigt utsatta rent juridiskt så jag förstår att det finns en anledning att gå försiktigt fram.